Godmorgon Babes!
Det har vart en helvetets natt för mig. Eftersom att vi var ute i säkert 3 timmar igår i kylan och jag var så jävla kissnödig och höll mis så jävla länge så har jag gått och blivit sjuk.

Trotts att jag åt atarax innan jag somna så har jag vaknat säkert 4-5 gången inatt och druckit en jävla massa vatten. Nu när klockan ringde kände jag hur min hals gjorde skit ont och hur bihålorna börjar fyllas med snor. S¨nu har jag laddat upp med cola och ostbågar och krypit ner under tecket.

Jag fick precis ett samtal från en av mina fastrar. När pappa dog var de hon som höll i allt pappersarbete och jag skrev över fullmakten till henne för att jag själv inte visste hur man skulle göra. Jag var helt förvirrad över allt som hade hänt därför fick hon ta ansvaret över allt.

Men iaf så ringde hon ju nyss och berättade att hon hade fått papper från retsmedicinska som skrev om orsaken till pappas död.

Han dog av att hans lever inte klarade mer. Eftersom att han knarkade så pass länge så pajade hans njurar och lever. Men han var drogfri i 12 år innan han dog vilket jag är otroligt stolt över. Men de känns så skönt att äntligen få veta vad han dog av och att han slapp lida

Pappa jag älskar dig ! För alltid!

Allt började med en middag hemma hos en fd vän till mig. Vi var där och käkade tacos och hade de skit trevligt tills de var dags att åka vidare till såkallade "kräftskivan" som dom hade ordnat på en äng nära där jag bor. Efter att vi vart där i ca 30 min bestämmer sig 2 av minna vänner för att åka därifrån. Jag stannade kvar med min syster och en annan vän till mig.

Efter ca 1 timme åkte vi därifrån och mötte upp resten av folket som var på fest hemma hos en annan kompis. Vi är där ett tag tills min fd vän övertygar mig om att följa med henne till stan för att möta upp våran dåvarannde gemensamma jobbar kompis.

Vi åker in mot odenplan där vi då möter upp våran vän som även har med sig 2 vänner till. Vi rör oss mott en nattklubb som heter amasador "stavning?" där vi festar loss hela natten. Jag blir såklart as full eftersom att jag inte mådde bra innerst inne med tanke på att pappa precis hade gått bort osv så drack jag lite för mycket.

När dom stänger känner jag att jag behöver kissa. Så först höll jag på att sätta mig framför polisen tills min fd kompis stoppade mig och sa åt mig att gå till mc donalds och kissa som ligger ca 5 min därifrån. Så jag börjar vingla dit medans dom andra går sakta efter.

När jag går där känner jag hur en kille tar tag i min arm för att leda mig till mc donalds. När vi väl kommer dit ställer vi oss i kön för de var sjukt mycket folk där. Så ska JAG gå in på toaletten men då ska han tydligen med? Aja tänker jag, jag ska ju ändå bara kissa så skit samma.

Han stänger och låser dörren. Puttar upp mig mot väggen. Jag är så jävla full att jag hinner inte ens tänka på vad som kommer hända. Han tar sin han för min mun och ber mig vara tyst och lyssna på vad han säger och göra som han säger osv. Jag ber då honom snällt att jag måste verkligen kissa och jag vill verkligen inte detta.

Han lyssnar inte på mig och tar av mig mina byxor och fullbodar en våldtäkt. När han är klar lämnar han mig ensam på toaletten. Jag låser snabbt om mig och sätter mig ner i några sekunder för att försöka förstå vad fan de var som precis hände? Jag tar då på mig trosorna som hamnade åt helt fel hål och en byxorna som var helt svarta "dom var vita från början" .

Jag går ut i lobbyn för där väntar min fd vän på mig och hon ser på mig att de är något som har hänt, men säger ingenting. Hon tar tag i mig och börjar gå mot tåget. När vi väl kommer på tåget så får jag panik, börjar störtböla och berättar vad som hänt för henne. Hon kastar av mig tåget och ber mig ringa 112.

Efter ca 5 min som kändes som en evlighet kommer de 2 poliser som pratar med mig. Jag får följa med dom till SÖS (södersjukhuset) där jag blir undersökt och fotograferad. Jag är där i ca 6 timmar. Under den tiden sitter polisen hela tiden utanför tills jag åker hem. Min pojkvän kom också efter någon timme.

När jag fick blåsa i deras alkoholmätare visade den att jag hade 1,88 i promile vilket är sjukt mycket och då hade de endå gått ca 2 timmer efter att jag hade druckit.

Tiden går och min advokat ringer mig och säger att han blivit släppt och att åtalet kommer att läggas ner för att de är ORD MOT ORD. bevisningen räckte tydligen inte!

( Han som våldtog mig är 22 år gammal och är kompis med min dårvarande arbetskamrat )

Jag älskar dig!
Utan dig hade jag aldrig klarat av detta!

Pappa! Jag älskar dig och saknar dig något enorm! Du var min bästa vän, din jag kunde prata med om allt! Nu finns du inte vid min sida längre. Det är så mycket som jag vill berätta för dig, så mycket som jag vill visa dig. Men jag hoppas att du tittar ner på mig och har ett vakande öga över mig från himlen?

Den 16 Juli 2011 var då den dagen jag skulle komma tillbaka till jobbet efter att ha haft 4 veckors semester. Jag går till jobbet helt som vanligt och byter om och sätter min inne på kontoret för att de var ca 30 min kvar innan de var dags för mig att stämpla in.

Då ringer min telefon och de står "mamma" och jag tvekar en sekund innan jag svarar för att jag trodde hon skulle gnälla på mig för att vi hade vart hemma och användt bastun, men jag svarade iaf.

Då hör jag mammas röst, hon låter ledsen och så säger hon "Carina har ringt " jaha tänkte jag, väran granne heter ju Carina så jag trodde de var hon som hade ringt och sagt att vi hade fört värsta livet eller något. Men så säger hon de igen " Emelie, Carina har ringt, din pappa är död " jag stannar upp i några sekunder innan jag verkligen fattade vad hon sa. Jag vänder mig om mot väggen och bara skriker rakt ut.

In kommer alla som jag jobbar med och undrar vad de är som har hänt? Jag bara skriker och skakar i hela kroppen. Jag ber mamma säga till att Niklas (min plastpappa) att han ska hämta mig på en gång. Alla mina arbetskamrater förstår då vad som har hänt. Dom försöker få mig lugn och den ena ringer till min chef för att meddela att jag inte kommer att komma tillbaka till jobbet på ett tag.

Niklas kommer och jag åker hem, fattar absolut ingenting. Han frågar mig om han ska köra ner mig till Norrköping så jag kan få vara med farmor och mina släktingar. Så efter 1 timme hemma gråtandes i mammas famn och så säger jag " NU FÅR FAN INTE DU FÖRSVINNA" så kör han ner mig.

Polisen är inkopplad för att de tror att de rör sig om mord. Ett tidningsbud hade uner lördags morgonen kändt en otroligt äcklig stank i trappuppgången och såg sedan att dörren till pappa var uppbruten.

Idag vet vi inte vad de var som hände pappa? Mordutredningen las ner för att de inte tydde på mord osv. Men vi har fortfarande inte fått något svar varför pappa är död?

Här kan ni läsa om vad som stod i tidningen.

Kan ni gissa vilket öga som jag är blind på?
Jag kommer att länka 2 stycken som har rätt

Hej Babes!
Usch fy på mig vilken dålig uppdatering jag har! Men idag har jag sprungit runt i kista tillsammans med en vän. Vi skulle på arbetsinterdjuv på Viafone, snacka om att vi inte hittade först, men sen gick de bra.

Jag satt på samma interdjuv som Anne Lindblad ni vet? Träffade även på Rosanna som också jobbar där. Nu får vi bara hålla tummarna på att man får jobbet också!

Hej Babes!
Har tagit ledigt från bloggen ett par dagar för att jag kände att de behövdes. Jag blev så förbannad och ledsen när blogg.se tog bort andra blogg att jag tappade precis allt. Allt försvann ju och jag kände ingen lust alls att börja om från början. Men de är så många som skrivit till mig och vill att jag ska fortsätta trotts de som hände.

Ibland kan man känna att de verkligen inte är OKEJ att vara ledsen? Men jag lovar dig över allt annat på den här jorden att de är de mest lagligaste man kan vara. Du ska aldrig behöva känna att någonting är DITT fel, utan de är ödet.

När jag var med om min första våldtäkt när jag var 13 år gammal på Astrid Lindgrens barnsjukhus tog jag på mig all skuld, jag kände verkligen att allt som hade hänt var mitt fel? Det tog en evighet innan jag insåg att de som fakstiskt hände inte var mitt fel, utan HANS! Idag 10 år senare är jag så mycket starkare än vad jag någonsin kunde ana. Jag känner glädje och lycka.

Men när pappa gick bort den 6 juli iår rasade min värld. Jag är bara 22 år gammal tänkte jag, hur kan dom ta ifrån mig pappa redan nu? Vad är de som har hänt honom? Vad dog han av och varför? Ingenting av detta vet jag idag, allt verkar ta sådan tid? Varför ska man inte få veta varför ens pappa dött för? När får jag veta de? Men jag har tagit mig egenom detta väldigt bra, men jag var i chock i flera månader innanjag riktigt fattade att pappa faktiskt aldrig mer kommer tillbaka, men de är OKEJ att vara ledsen!

Den 4 september iår var jag med om ytligare en våldtäkt. Jag och några vänner hade vart ute och festat inne i stans (sthlm) när dom senare på natten stängde och jag något för full ville gå till  mc donalds och kissa. Då följde en av killarna som var med oss, med mig på toaletten och ni kan ju tänka ut resten själva?

Men jag har klart av allt detta. För jag är STARK! Ingen ska få trampa på mig. För de är OKEJ att vara ledsen! du ska aldrig känna att du inte ska få visa känslor, spelar ingen roll vart du än är!

Jag minns när domen kom från horätten, då var jag bara 15 år gammal. Jag stod på mammas jobb och var så himla nervös. Tillsammans med mammas jobbarkompis stod vi i förbutiken på Willys när mamma kommer gåendes. Jag kollar henne i ögonen och man ser att hon har gråtit. NEEEJ tänker jag då, detta får inte hända, jag orkar verkligen inte mer nu. Men så säger mamma : HAN FICK 4 ÅRS FÄNGELSE.

Jag visste då inte om jag hade hört rätt eller fel så jag höll istort sett på att svimma. Efter någon minut sätter vi på texten och då stod de om våldtäkten ÖVERALLT. På alla nyhets sidor på nyheterna på TV pratade om om de, och ni kan ju gissa om jag kände mig uttittad dagen efter domen då allt hade tryckts i tidiningarna? Även fast jag VISSTE att de inte var någon som visste att de handlade om mig. Samtidigt kände jag en sån lättnad.

Idag är han fri, vet inte vad han jobbar med eller vart han bor. Jag är alltid rädd när jag går ut, men tänker alltid "Ingen, absolut ingen kommer kunna göra mig illa igen" Jag är verkligen starkare än aldrig förr, fast jag i vissa fall bara vill lägga mig ner och sluta andas och hoppas på att jag inte vaknar.

Jag gick ut med de i aftonbladet 2008 med bild och namn och allt. Allt för att rättsystemet ibland tänker med rövhålet. Ni kan läsa artikeln HÄR så förstår ni precis hur jag menar.